Partytornet

Ingvar ” King ” Håkansson denna virtuos bland boxningslegender gav oss veckans citat – ”fan, ni barnläkare är som veterinärer ni kan ju för fan ändå inte prata med era patienter”

Ursäkta kära läsare och tillika bombhystare att vi med vår sena helgsummering hållit er på sträckbänken, i väntan på den förlösande helg som likt i ett förtrollande vingslag sveper undan den gångna veckans vardagstristess. Helgens uteblivna sjöslag förvandlades till endast en lätt bris över vars efterdyningar det knappast kommer att resas några monument, tveksamt om de utan detta omnämnande överhuvudtaget hade överlevt till nästa helg.

Inspirerad av helgens boxningstävlingar har stela haft som målsättning för dagens kåserier att trots allt leverera lite verbal skuggboxning och förhoppningsvis några saftiga punchlines.

Vad gör man när förhoppningar blir till intet och man står där vilsen och bortkommen, jo man söker sig till en gammal vän som man kan ringa mitt i natten, en livbåt på ett svart stormande hav. Partytornet hade ju som bekant förseglat sina annars så vidöppna dörrar och paniken började spridas! Då, likt en hägring stod pastorn där och slog upp sina portar och välkomnade allsköns bombsuktare till melrose och årets sommarsäsong som i sin framtid döljer många ljuva kvällar och oförglömliga minnen. Tack på förhand!

Pastorn var den som i viss konkurrens med lille stil lös klarast på fredagens bombhimmel målad i vinrött o guld, för er som fortfarande vandrar i okunnnighetens kloaker fyllda av sunkig beer o ljumma groggar på hemkört o cola är detta färgerna på den vackra fana som varje fredag hissas i topp, nämligen Razzingens fana.

Pastorn, mol allena dammade nämligen av en uråldrig fransk tradition, av många fallen i glömska men som i pastorns tappning ånyo nådde himmelska höjder som hade fått varje patriotisk grodätare som helst att knäböja för trikoloren och skandera euforiska utrop om svunna storhetstider och hädiska jämförelser där De gaulle jämställs med gud. Giljotinen denna gamla underskattade uppfinning förkroppsligades under fredagskvällen av pastorn som med finess och ackuratess serverade oss en oklanderligt utförd fransk delikatess.

Lille stil hade för kvällen tagit en snabbkurs i Bobby Belagish skola i hur man bäst stryper någon med en näve och utförde denna teknik rent instinktivt och målmedvetet och den intet ont anande gubben såg döden passera revy och hann med lite tur flytta en pjäs i sitt schackspel med döden. Med tanke på Pastorns och Lille Stils fredagsnummer kommer vi på nästa party att ha headhunters från UFC på plats för att jaga talanger till the Octagon.

Lördagen – ännu en svart dag målad i vitt, avhållsamhetens färg – likt rastlösa själar förlorade på okänt vatten irrade stela och jake runt nyktra i en berusad stad sökandes efter en fast punkt i tillvaron då vi hade vänt vår om helgerna trogna ledarhund, bomben, ryggen. Skamsna för detta visade det sig åter igen att vårt undermedvetna skulle styra oss in vår trygga hamn, Tagés. Att nyktra äntra denna bombens boning visade sig bli ett uppvaknande eller något som kanske närmst kan liknas vid ett socialt experiment, ty Tagés med nyktra ögon skall ingen behöva uppleva mer än en gång, då väljer man varje gång alternativet att betrakta detta skådespel där hämningslösa parningsritualer utförs inför öppen ridå genom en dimmig razzings perspektiv.

Lördagskvällen lyfte dock till oanade höjder när Stela o Jake på Baggens fick ett lika oväntat som uppskattat gästspel av två för kvällen giftaslystna hönor, nämligen årets partyhöna Dollan och hennes siamesiska tvilling Mia. Dollan visade sig även enbart tankad på cola kunna bjuda på moves som vanliga hönor aldrig kommer i närheten av även om de är fulltankade på mer högoktanigt bränsle. Det som för kvällen stod på repertoaren var ett pärlband av dykningar, vattenspridarimitationer, ja ni läste rätt, samt olika former av attacker, o vi e naturligtvis evigt tacksamma för denna Dolla som återigen visade att utmärkelsen var odiskutabel. Baronen, tillika dublonkastaren får också ges lite cred för att han spred lite stjärglans och var i magisk form eftersom han spenderat den tidigare delen av aftonen hemma på sitt herresäte, Baronenborg och sippat på Cristal och fraterniserat med köpehönor.

Bobby hade en liten och sällsynt bjudning … där precis så smaklöst som man kan tänka sig serverat plåtmackor. Men enligt rapporterna hade det blivit en lyckad afton trots detta debacel. Till och med Mattli hade bjudit till en parningsdans och likt en tjäder på fäkthumör ålat sina okontrollerade lemmar i allsköns vinklar. Ålen hade haft en tung afton där han likt en magnet sög till sig alla ölburkar och fångade dem med sitt ansikte med hemska utmejslade drag. ”Kingen” gjorde ett bejublat gästspel med en muskeltröja med texten ”player” på, och utan någon betänketid skickat ner sin kropp i spagat efter allas begäran. Vi önskar ”Kingen” lycka till som kranförare i vårt västra grannland Norge. Men vi kommer säkerligen att kunna hålla koll på denna legends bravader på Aftonbladets hemsida under rubriken ”Norge Brinner”.

Vi hoppas vi har tillfredsställt våra vänners begär med denna helgrapport. Vi ber eder vid problem oavsett natur, hoppas vi att ni finner en ljusglimt i mörkret i denna blogg. Det är vår förhoppning och vi kommer ej att ge upp förrän vi lyckats med denna ädla uppgift.

Till nästa helg.
VIVA LA BOMBA!

Eder tillgivna
Stela B samt Pastorn.

Ert plåster på såret.